Politices doktor, docent, framtidsforskare Vuokko Jarva

Gammelmor bor ensam

Här bor jag i Eräjärvi kyrkby i närheten av det som förr var Orivesi stad (numera Längelmä).

Det är en klar vårdag 2017. Trots att det fortfarande droppar från taken – som man sa förr i världen – är gräsmatten redan grön på sina ställen och tussilagon blommar i soliga sluttningar. På åkrarna har vårarbetet inte kommit i gång på allvar än för de är fortfarande våta och sörjiga. Ändå är maskinerna betydligt lättare nu än för tio år sedan.

Jag sitter i mediekvarnen i Eräjärvi bystuga, i en gammal restaurerad fåtölj av märket Åskbollen med ett modernt fotstöd. Man sitter bekvämt och avslappnat, och det är precis vad jag behöver just nu. Jag har en stickad tankeöverföringsmössa av intelligent linnematerial på huvudet och hörselskydd. Just nu försöker jag nämligen lära mig använda ett tankeläsande multimedium för att skriva den här artikeln på gammalt vis. Multimediet testas i byns gemensamma mediekvarn, alltså det som förr kallades datastuga. Överföringsmössan kräver oerhört mycket träning för vi är inte vana att tänka enligt ett mönster som får ett fortfarande inte särskilt intelligent multimedium att omvandla tankar till läsbart skrivet språk. Men förr eller senare ska det gå vägen om jag orkar hålla ut och övar flitigt. En människa i min ålder ska inte sitta alltför länge med apparaten. Gärna skulle jag också skicka över några filmer till er. Det är några gamlingar och skolelever som har gjort dem tillsammans med yrkesvägledarna. Men de finns på webben från och med 2010, så ni kan titta på dem där. Jag deltar också själv i en hel del roliga lärandeprojekt för unga och gamla.

I bystugan intill pågår eftermiddagens skvallerstund över en kopp kaffe eller något annat drickbart. Alla bybor med direktuppkoppling till intranätet kan delta i skvallerstunden. Intranätet byggdes upp i början av 2010-talet. Kapaciteten för distanskommunikation fanns redan tidigare, den första datastugan kallades monitor redan på 1990-talet. När jag är klar här hinner jag ta en kopp kaffe och lyssna på de senaste lokala nyheterna via "djungelteven".

Sedan stavar jag i väg med mina gångstavar och tar en tupplur hemma i min lägenhet i ett låghus inte långt från bystugan. I förmiddags ledde jag en enklare variant av parcour för äldre och barn under skolåldern. Vi skuttade runt lite grann för att mota osteoporos i grind. Dessutom övade vi balansering på halkbana.

I eftermiddag ska hämta lite sylt och djupfryst färdigmat på frysavdelningen i husets nya jordkällare. Jordkällare är på modet igen när man måste spara energi. De har blivit rena modeflugan inom arkitekturen: less is more. Frysavdelningarna drar förstås ganska mycket energi. Men i tätortsbebyggelser som vår kyrkby har frysavdelningarna till största delen ersatt frysboxarna i lägenheterna, så de sparar i själva verket ganska mycket energi. Källaren är tillgänglighetsanpassad och en gumma som jag har inga svårigheter att röra sig där.

Jag flyttade hit till Eräjärvi för några år sedan efter pensioneringen. Eräjärvi var ingen ny bekantskap för mig, jag kände till byn redan från förr. Byn är känd för sin initiativrikedom och aktiva utvecklingstradition som går tillbaka till 1980-talet och jag visste att jag skulle bli väl omhändertagen här. Mångt och mycket av den offentliga servicen har försvunnit, men byn har lyckats ta fram många olika typer av tjänster som äldre får därhemma. Ensamboende har lätta och snabba kommunikationer överallt och det går att få hjälp. Dessutom har ungefär tjugo lägenheter slagit sig ihop om frivilliga jourer, så det finns alltid några jourhavande bybor till hand när någon behöver hjälp. Än behöver någon hjälp med att gå och handla, än är det något som måste repareras. Ibland skyndar en jourhavande bybo till för att exempelvis ta emot ambulansen om den dröjer.

Den ekonomiska krisen över hela världen 2014–2015 gör sig fortfarande påmind på många sätt i Eräjärvi. Staten och kommunen har dragit ner på sin service, företag har lagts ner och vi har varit tvungna att minska vår konsumtion. Det sätter också sina spår i pensionärernas små inkomster. Utan vårt aktiva lokalsamhälle hade jag säkert kunnat få diagnosen "bor ensam" av min läkare som författaren Iiris Kähäri en gång skrev. När jag flyttade hit mitt under den värsta ekonomiska krisen hade det nyligen ordnats en insamling över hela landet av gamla saker som ligger och skräpar. Också i Eräjärvi samlade byborna in allt onödigt som de hade skräpande därhemma. Och det var inte lite! Här finns gamla bondgårdar med många uthus och vindar som folk har fyllt med en massa saker enligt principen "man kan behöva de här någon gång".

I insamlingen deltog många barn och unga som inte hade några känslomässiga band till gamla onödiga saker, apparater och manicker. Jag kom över några möbler som jag råkade behöva, ett par hushållsapparater och en del annat till "självkostnadspris" på den utbyggda loppmarknaden i byn.

Lyckligtvis behöver jag inga andra konsumtionsfinesser än värme, el, vattenledning, vänner och uppkoppling till det lokala samhället och över hela världen. Med lite ansträngning lyckas jag spara ihop så mycket av min lilla pension att jag kan fly söderut den mörkaste tiden på året. Eräjärvi är självförsörjande till ungefär 80 procent när det gäller energi för man har inte varit rädd för att satsa på nya former av bioenergi, solenergi, vattenkraft och vindkraft. Taket på vårt hus är helt och hållet täckt med solpaneler. Dessutom är taket behandlat så att det är halt och inte samlar snö.

Förr brukade inte minst de unga klaga över att det inte fanns något att göra här. På den punkten har det skett en stor förändring på tio år. Bystugan ligger centralt och har workshops för olika aktiviteter, i mediekvarnen kan man spela olika data- och distansspel på kvällarna, också spel som innehåller motionsinslag. När Marja-Liisa Viherä ville spela innebandy på distans fick vi ett sådant spel på försök, kan jag berätta. Våra förträffliga kommunikations- och motionstjänster har lockat en och annan ung människa att flytta hit till lugnet på landsbygden från sina egna byar och andra ställen. Ett stenkast från kyrkbyn, men ändå utom hörhåll, har det vuxit fram en ungdomsby där det på vintrarna bor ett tiotal unga som kombinerar distans- och direktstudier och tränar sig i att leva självständigt. På somrarna är de långt fler. Det är trevligt att följa deras diskussioner på öppna workshops på intranätet. Studenterna har förstås en hel del slutna debatter, men ordnar öppna experimentverkstäder för oss bybor. Då kan vi ställa frågor om deras studieområden. Många unga lockas hit av de varierande aktiviteterna och kurserna kring filmarbete.

I Eräjärvi har vi goda förutsättningar för allt detta för samarbetet i byn är väl förankrat. En gång i veckan kommer en sorts skyddsande och städar mitt hushåll och bär mina inköp från butiken. En del av varorna levereras förstås direkt hem när jag handlar på distans.

I fjol fick vi tillgång till tre automattaxi som har konstruerats av det finländska konst- och teknikuniversitetet. Det har förbättrat våra möjligheter att komma ut. Kommunikationsmedlen är så självgående att de både hämtar och avlämnar passagerarna var som helst inom en radie på fyrtio kilometer. En av taxibilarna är specialiserad på transport av skolelever, funktionshindrade och äldre och där behövs det en utbildad övervakare. Kommunikationsmedlen förbrukar mycket litet energi och Eräjärvi genererar mindre utsläpp än vad naturen kan hantera.

Också här har vi våra byfånar, fyllon, kriminella och knarkare. Och folk kan komma ordentligt på kant med varandra när deras intressen går isär. Det hör livet till. För att ligga i Birkaland-Tavastland är vårt väl fungerande samhälle frapperande avspänt och humoristiskt (säger jag som är karelare) och förlorar inte kontrollen inför sina egna problem. Om man ramlar, är det bara att resa sig på nytt.

I själva verket innehåller min beskrivning flera av de bilder som kvinnogruppen i Eräjärvi skissade upp redan för tjugo år sedan i sitt framtidsscenario. Medvetenhet om framtiden, ett förutseende grepp och ansvar för framtiden går som en röd tråd genom vardagen i vår by.


Källor:

Eräjärvi 2015. I publikationen Vuokko Jarva, Kyläsampo-opas, Maaseutupolitiikan yhteistyöryhmän Louhi-projektin raportti. Helsinki 1997: Helsingin yliopiston Osuustoimintainstituutti, Julkaisuja 15.

Eräjärvis webbplats www.erajarvi.net.